1000 frågor och svar

Dessa frågor är ställda till och besvarade av Sr Patricia (+ liten benägen inblandning av hennes abbedissa). Ännu har vi inte lyckats rangordna frågorna i ”svårighetsgrad”, så rena barnfrågor samsas med vuxenfrågor. Vill Du bara veta svaret på några få frågor kan Du lättast välja bland och klicka på ämnesgrupperna, som vi anger här nedan, så slipper Du att läsa samtliga frågor.

Hur många nunnor är ni?

Vi är just nu (februari 2023) sju systrar.

Vilka länder kommer ni ifrån?

Sverige, Finland, Holland, Tyskland, (och en från Skåne).

Är ni väldigt lika varandra?

Nej, inte om man menar till det inre. Fast om man tänker på klädedräkten är vi lika, för vi har alla samma slags dräkt. Folk utifrån förväxlar oss ofta med varandra, eftersom de flesta dessutom har glasögon! Men vi är alla helt olika varandra. Det enda som binder oss samman, är vår kärlek till Gud och till varandra och medvetandet att var och en har blivit kallad av Gud till detta slags liv.

Hur skulle ni beskriva er själva?

På skämt: Om vi vore fåglar skulle vi nog beskrivas som en sällsynt fågelart. En liten, grå alldaglig fågel med ett karaktäristiskt tecknat huvud, som gör att den utmärker sig bland andra mesar. Den påminner starkt om kungsfågeln (Sveriges minsta fågelart). Den ursprungliga Vadstenensiska birgittinfågeln har sitt ursprung i Vadstena, där den är bofast året om, mycket sällan ser man den på andra orter. Arten spred sig till andra länder, men är ändå en utpräglad stann- och flockfågel, nu mera sällsynt och borde vara fridlyst. Det finns flera nya arter bl a den Romerska birgittinfågeln, den är mera talrik och sedd på andra platser eftersom den är en flyttfågel. Speciellt finner man denna art i Indien. (Saxat ur en meditation av Sr Maria O.Ss.S.)

På allvar: Vi är monialer i ett kontemplativt kloster med sträng klausur, och med en viss begränsad apostolisk verksamhet genom att vi driver ett gästhem och genom att vi tar emot studiebesök. (Vår självförståelse, såsom vi formulerat den för ett antal år sedan)

Vad betyder er kläder…. er krona?

Kläderna är grå. På den Birgittas tid (trettonhundratalet) gick fattiga människor i grå hemvävda yllekläder. Hon föreskrev att vi skulle ha likadana kläder som de fattiga, alltså grå, ofärgade. Endast mycket rika människor kunde ha färgade kläder då. Kronan är en påminnelse om Kristi törnekrona med hans fem sårmärken: händerna, fötterna och sidan. På Birgittas tid bar de gifta kvinnorna dok, för att dölja sin hårprakt och endast visa den för den egna mannen.

Vad gör ni över huvud taget hela dagarna?

Vi ber och vi arbetar. Det ena avlöser det andra i en viss, förutbestämd rytm, se tidsschemat på en av sidorna.

Vad har ni för arbete?
Mest hushållsarbete, sådant som i vilket hem som helst: vi lagar mat, äter upp den, diskar, tvättar, stryker, syr, putsar fönster, sköter om gästhemmet, bäddar sängar där (och ibland vår egen säng), skriver brev till skolor som vill ha information, trädgårdsarbete, reparerar och underhåller husen (sammanlagt sex stycken!), målar både fönster och ikoner, bygger om datorer, rör till det för varandra och oss själva, ställer massvis med konstiga frågor till grannen m.m.

Vem sköter trädgårdarna? Vi själva och våra volontärer (och ibland sköter ogräset om dem).

Hur bor ni?

Vi har var sitt eget rum med en vanlig säng, ett skrivbord, en stol och ett nattduksbord med läslampa. Ingen matta, men en fåtölj om du är gammal och trött. Hur ser rummet ut? Det är 3.5 x 4 m. Alltså 14.5 kvadratmeter. Golvet är i parkett på nedre botten och i linoleum i de andra rummen. Väggarna är täckta med glasfiberväv och målade i vackra, mjuka pastellfärger. Varje rum har ett fönster, egen garderob och dusch och toalett. Sedan har vi gemensam matsal (refektorium på klosterspråk), kök, tvättstuga, samtalsrum (parlatorium), bibliotek, vardagsrum (rekreationsrum) och samlingsrum (kapitelsal) där vi samlas före gudstjänsterna.

Har du tvivlat någon gång?

Visa mig den vuxna person som inte har tvivlat.

Har ni kontakt med andra nunnor?

Ja. Mest med systrar inom vår egen orden, och det sker mestadels via brev. Andra systrar kanske kommer på besök, för studiedagar eller för att vila upp sig.

Får ni se på TV?

Vi bevakar nyheterna kl.18.00, men ytterst sällan annars och då måste vi be om lov på förhand. Ibland ser vi på någon video med ett vettigt innehåll, som hjälper oss på väg i det andliga livet eller så. Hur håller ni kontakt med världen utanför? Vi prenumererar på tre svenska dagstidningar och flera svenska och utländska tidskrifter. Genom TV-nyheterna och tidningarna får vi anledning och inspiration till många stora böneämnen.

Har ni träffat kungen och drottningen?

Ja, flera gånger.

Lönar det sig?

Vadå lönar det sig? Visst! Vad kan vara ett bättre sätt att leva än det sätt som Gud vill att jag skall leva? Det kan vara i ett äktenskap, eller på verkstadsgolvet eller ett labb. Så länge man svarar ‘ja’ på Guds kallelse, lönar det sig. Fast om du menar ”lönar sig”= går det ekonomiskt ihop, så får du läsa vidare nedan.

Hur klarar ni det ekonomiska? Inkomsterna kommer i huvudsak från vårt gästhem. Vi har också en liten butik, där vi säljer handarbeten, böcker, nyckelringar, bokmärken och vackra kort, som systrarna har gjort. Dessutom har vi några systrar som får pension, och andra snälla människor ger oss gåvor då och då.

Hur är det att bo i ett kloster? Som att ha en massa syskon. Vi delar allting med varandra, glädje och bekymmer, choklad, böcker och arbete. Vi blir osams ibland, precis som vanliga syskon, men vi ställer upp för varandra.

Vad äter ni? Vanlig husmanskost (som en av nunnorna lagar) – och till någon stor fest fantastisk festmat.

Varför är ni tysta i klostret? För att kunna hålla ihop tankarna. Ni är också tysta när ni studerar, eller läser en spännande bok. Vi är tysta eftersom tystnaden är en hjälp till bön. Men bön får man inte förstå som att ‘att prata omkull Gud’! Det skulle betyda att jag bara bad för att få min vilja igenom. Men det är snarare, att vara medveten om att Han finns, att Han är nära mig och älskar mig. Du tänker säkert ofta på någon du tycker mycket om. Det kallas för vänskap, kärlek. Samma sak kan vi kalla för bön, dvs detta att vi gärna tänker på Gud och talar med Honom eller lyssnar till Honom.

Gör ni medicin av örter i er trädgård? Nej. De hamnar i soppan. Vi har inte så många och de flesta är matnyttiga.

Är det förbjudet för er att dricka alkohol? Nej. Men vi dricker med måtta. För mycket kaffe är också skadligt, för mycket ärtsoppa eller Fanta likaså.

Röker ni? Nej! Vem skulle betala cigaretterna (+ att vi anser att det inte går ihop med vårt klosterliv)?

Hur firar ni helger, jul, påsk o.s.v.? Med extra gudstjänster, ett festligt dukat bord och festmat, prat vid bordet (i vanliga fall äter vi under tystnad eller med högläsning vid bordet), kanske en (hembakad) tårta till kaffet. I ett kloster kan man ha väldigt roligt med mycket små medel.

Får ni läsa böcker? Ja, det läses enormt mycket i ett kloster, mest religiösa böcker naturligtvis, men även andra böcker, fackböcker om olika ämnen (datorer bl.a.) och ibland även skönlitteratur.

Har ni hår? Javisst! Vad trodde du, hönsfjädrar?

Vem klipper det? Den som inte klipper någon i örat i stället. Varför får ni inte visa håret? På den tiden den heliga Birgitta levde och stiftade vår orden, var det så att alla gifta kvinnor hade håret instoppat under ett dok. Doket var tecknet på en kvinna var gift. Endast unga, ogifta flickor hade utslaget hår. Och när man blev nunna, stoppade man håret under ett dok för att undvika fåfänglighet. (Och man slipper jobbet med papiljotter!)

Använder ni smink? Nej. Det behövs inte (utom om vi medverkar i ett längre TV-program!). Och förresten, vem skulle betala läppstift, ögonskugga, puder m.m.? Vi har ju varken lön eller fickpengar. Dessutom, tänk efter ett slag varför man använder smink.

Vem syr era kläder? De sys här i klostrets syrum av en av systrarna, som har hand om våra kläder.

Kör ni bil? Ja. Många av oss har körkort innan vi kommer till klostret. Efteråt är det för sent! Det är för dyrt att kosta på ett körkort om man inte redan har ett.

Gympar ni? Ja efter behov. Vi har kommit hit för att sköta om våra själar, inte så mycket om kroppen. Fast om det är nödvändigt för hälsans skull tränar vi. Men vi tränar inte regelbundet för att bli vackrare eller så.

Får ni simma i Vättern? Ja, men vi gör det ytterst sällan i hemlighet! Dessutom är vattenståndet tillräckligt högt som det är redan nu, risken för översvämning är alltför stor.

Har ni husdjur? Nej. Vem skulle gå ut med hunden? Och kanske är några allergiska mot pälsdjur, men framförallt är det frågan om att inte binda sig till något, vare sig människor, saker eller djur, utan vara så fria som möjligt för Gud och alla medmänniskor.

Är ni vegetarianer? Nej. Vi äter lika vanlig mat som du har hemma (under förutsättning att du inte är vegetarian själv, förstås). Men vi har tre köttfria dagar i veckan.

Talar ni latin? Nej. Vad skulle det vara bra för? Här i landet talar man svenska och det gör vi vårt bästa för att också göra. Fast vi har ibland lite hemgjorda uttryck med inblandning av de olika språk som vi har i kommuniteten.

Hur många nunnor finns det i Sverige? Omkring 200.

Hur många kloster? Omkring 30, tror jag. De flesta tillhör s.k. aktiva ordnar, dvs. de har en skola, sjukhem eller dagis, eller jobbar med vilket vanligt yrke som helst. Andra – som vi – är kontemplativa, dvs. har bönen, som huvuduppgift.

Vad har ni för regel?

Den heliga Birgittas klosterregel som till största delen godkändes år 1370 och den helige Augustinus regel som är mycket äldre. Detta beroende på att från 1215 fick man inte längre komma med nya klosterregler, utan alla ordnar som stiftades efter det fick i första hand ta en redan existerande regel och sedan ha egna tillägg (s.k. konstitutioner). Så vi har Augustinus regel och den heliga Birgittas konstitutioner som tillägg.

Är det svårt att hålla regeln? Man tänker inte på det. Om du cyklar ute på stora vägen, tänker du inte: ”Oj! Rött ljus! Nu måste jag sakta in, stanna till, och vänta tills det blir grönt igen.” Nej! Det är liksom inbakat i huvudet på dig. Samma sak med klosterregeln. Man kan säga att vi går på prov under åtta år,för att känna på livet inom klostret, och under tiden lär man sig reglerna och anpassar sig till dem. Om inte, lämnar man klostret eller blir ombedd att göra det.

Blir man straffad om man bryter mot regeln? Det finns även paragrafer om sådant, om det gäller stora saker. Men inte om det gäller att lämna ytterdörren öppen och glömma stänga den. Då får man en tillsägning. Men vi är ju vuxna kvinnor som har kommit hit för att tjäna Gud, inte för att busa och förstöra allting för de andra genom att inte hålla regeln och husets ordning.

Får ni inte göra vad ni vill? Nej, det får inte du heller! Samhället regleras noga. Man måste betala skatt, man måste gå i skolan, man får (ofta) inte beträda gräset, det står skyltar om ”kör till höger” eller ”akta er för hunden”. Ni har regler i skolan, i fotbollsklubben, på jobbet, annars skulle det inte fungera. Vi håller oss till våra regler och husets ordning och det betyder att man…inte får göra allt det som faller en in!

Känner ni till någon som har blivit utesluten från orden? Ja. I Polen på 1600-talet. Då hade en abbedissa uppfört sig på ett ovärdigt sätt och blev utesluten från klostrets gemenskap. Men innan man har avlagt de livslånga löftenakan man bli bortskickad från klostret om det visar sig att man inte är lämpad för klosterlivet.

Kan ni lämna klostret och nunnelivet? Se ovan. Efter de livslånga löftena är det svårt att få lämna. Då får vi ansöka till Rom och ha väldigt starka skäl för det, först måste också den lokale biskopen ha tillstyrkt ansökan. Men när du gör de livslånga löftena har du varit hos oss i hela åtta år, så under den tiden har man mestadels hunnit tänka sig för både en och två gånger..

Varför får ni inte ha barn?

Det är inte det att vi inte ‘får’, utan att vi har tagit ett medvetet avstånd från äktenskapet och familjebildning för vår del. Om jag var gift och hade många fina barn, och Gud kom till mig och sade: ‘Du! Jag vill att Du i dag ska göra………’ skulle jag svara: ‘Nej, Gud. Det går inte! Min man kommer strax hem med chefen till middag, som jag just nu håller på att laga och jag måste köra barnen till ridlektionen!’ Men, eftersom jag är fri från ett sådant ansvar kan jag mycket lättare bara säga: ‘Här är jag!’ Och så vill jag ha det. Och jag tror, att Gud vill ha mig så också.

Är det svårt att avstå från kärlek (dvs sex)? Nej. Jag har ju som vuxen kvinna tagit avstånd från den slags kärlek, som betyder att gifta sig och ha barn, för att vara fri för Gud. Och Han hjälper mig till att hålla löftet om kyskhet. Men det hindrar ju inte att det är fullt naturligt att längta efter kärlek från en man och att längta efter egna barn, för detta är det mest naturliga sättet att leva. Så har Gud skapat oss. Men jag tror att Han har kallat mig till ett annat slags liv. Sen tror jag att man inte skall sätta ett likhetstecken mellan kärlek och sex. Sex är bara en enda sida av kärlekens många sidor. – Skulle det däremot vara fråga om att avstå från kärlek helt och hållet tror jag livet inte vore värt att leva. Kärleken till Gud och medmänniskorna och mig själv är så väsentligt för livet.

Skulle du vilja lämna klostret och bli någonting annat? Nej!

Får ni prata med munkar? Javisst, varför inte? De flesta katolska präster i Sverige är munkar. Vår biskop t.ex .är munk.

Var står det i bibeln att man ska vara nunna eller munk?

Ingenstans. Men det står inte heller i bibeln att man ska spela piano, men det gör många ändå. Egentligen är idén om klosterlivet mycket gammal. Redan under det första århundradet efter Jesus död och uppståndelse, fanns det människor, som ville vara alldeles säkra på att de var redo att möta Honom när Han kom. De ägnade sin tid åt bönen. De förtjänade sitt levebröd genom att arbeta med händerna, flätade korgar e.dyl., som de sedan sålde på torget. Så småningom började de leva i grupper och vid 300-talet utvecklades det till ‘kloster’ på riktigt. Några av de större ledarna skrev en regel för munkarna. Vi vet namnen på flera av dem, Basilius, Pacomius och Benedictus t.ex. Efter 500-talet var kloster vanliga i kyrkans liv. De flesta domkyrkor hade ett kloster intill, där det fanns en skola, där nya präster och munkar fick sin utbildning. Det var dessa kloster som bidrog till att civilisationen överlevde efter att Europa hade genomlidit många stora krig. Klosteridealet är att efterfölja Kristus och att leva för Honom i celibat (kyskhet), fattigdom och lydnad. Dessa tre löften är stommen för allt som heter klosterliv än i dag.

Hur gammal skall man vara för att bli nunna?

Hos oss är de flesta omkring tjugofem år, och helst ser vi att yrkesutbildningen är färdig, för det fall att man skulle bli tvungen att avbryta klosterlivet av en eller annan anledning.En utbildning är alltid bra att ha, annars kan man omöjligt få ett jobb igen. För att inte tala om hur bra våra yrkesutbildningar kommer till pass i klostret. Vi försöker att fixa så mycket vi själva kan inom klostret, så med tiden har vi nästan utbildat oss själva till rörmokare, snickare, målare, ja, allfixare.

Vad tycker föräldrarna då man går i kloster?

Det är ett stort steg att gå i kloster, men egentligen inte större än att gifta sig. Många föräldrar tar det ganska lugnt om ett barn gifter sig och flyttar till Amerika eller Italien, men om någon vill gå i klostret här hemma är det ofta mycket svårt för föräldrarna att smälta. Det beror nog mest på att klosterlivet var okänt i Sverige från 1595 (då vårt kloster i Vadstena upplöstes) fram till moderna tider, och således blivit omgivet av ‘spökhistorier’ om olyckliga unga kvinnor som sitter inspärrade bakom lås och bom m.m. Nu när svenskarna har börjat resa mera ut i Europa, där man möter nunnor på gatorna eller på sjukhusen, är folk i allmänhet mera öppna gentemot nunnor, så länge deras dotter inte vill gå i kloster! När föräldrarna sedan har varit hos oss på besök, börjar de snart inse att vi inte är annorlunda än andra kvinnor, fast vi har en annan livsstil. Snart nog kommer de rätt ofta hit och tar med sig de andra familjemedlemmarna och firar t.ex. någon fest hos oss, en vigsel eller fars femtioårsdag. Som en pappa sade: ”Då Margareta gick i klostret i Vadstena, trodde jag att jag hade förlorat min dotter, men nu har jag i stället fått hela tolv döttrar!”

Varför blir man nunna?

Varje vuxen person känner på sig att de vill vara eller bli någonting som t.ex. lärare, läkare eller sophämtare. Några känner på sig att de vill tjäna Gud med sitt liv, liksom göra sitt liv till en gudstjänst. Lärare går i utbildning åtminstone tre år, läkare går flera år längre, och vi har en prövotid eller utbildningstid på åtta år.

Vilka är de olika stadierna innan man blir nunna på livstid?

Efter en första tid av att ömsesidigt lära känna varandra ber den som tror sig ha en kallelse att få bli upptagen som postulant i vår orden. Säger kommuniteten ja till detta, bestäms en dag för inträdet i klostret och postulantupptagningen. (Postulare på latin betyder ”fråga”.) Denna sker i klostrets kapitelsal med enbart nunnorna närvarande. Under postulanttiden går flickan klädd i vanliga civila kläder (dock inte långbyxor!). Efter en period på mellan cirka åtta månader och upp till två år ber postulanten att få påbörja sitt novitiat. Om kommuniteten anser henne lämplig och att hon troligen har en kallelse till vårt liv, får hon påbörja sitt novitiat. Då tar hon emot ordensdräkten och den vita slöja, som hos oss talar om att hon ännu inte bundit sig med några löften. Hon får sitt klosternamn och i fortsättningen heter hon Syster Maria och ett förnamn till. Detta skrivs sedan som t.ex. Sr M Anna. Denna s.k. iklädning sker också i klostrets kapitelsal i närvaro av enbart nunnorna. Novitiatet hos oss varar två år. Går allt väl, trivs hon och mår hon bra, ansöker hon därefter om att få fortsätta. Kommuniteten tar ställning till hennes förfrågan om att få avlägga sina första tidsbundna löften (temporära löften). Om allt är positivt får hon avlägga sina löften i kyrkan under en mässa. Denna gång får hennes anhöriga och andra intresserade vara närvarande. Det är en präst som i kyrkans namn tar emot hennes löften. Hon binder sig med klosterlöftena första gången för en period av tre år. Vid detta tillfälle väljer hon också ett slags tillnamn, som säger henne något, kanske något mysterium inom tron, som talar särskilt till henne, ”av Treenigheten” el.dyl. I tillnamnet döljer sig ofta den kallelse som hon upptäckt vara hennes egna unika kallelse. Som tecken på att hon bundit sig med löften byts den vita slöjan ut mot en svart. Går allt bra och hon och kommuniteten blir allt säkrare på att detta är hennes väg, ber hon att få förnya sina tidsbundna löften. Kommuniteten sammanträder igen om hennes önskan och blir den positivt besvarad, får hon förnya sina löften för två år. Denna gång sker det inom kommuniteten och löftena avläggs i abbedissans händer. Till slut (efter sammanlagt cirka åtta år) ber systern att få avlägga sina högtidliga (livslånga) löften. Om svaret blir positivt kallar man på stiftets biskop, som kommer och tar emot löftena under en mycket högtidlig mässa med anhöriga, vänner och bekanta till både klostret och systern. Vid denna mässa får hon ta emot en guldring med korsfästelsescenen ingraverad på, kormanteln som fästs ihop av en träknapp, och slutligen den karakteristiska kronan, som symboliserar Kristi törnekrona, Kristi kors och fem sårmärken.

Vad tycker ni om andra religioner?

Vi har respekt för alla religioner, och tolerans. Det finns ju i vårt land i dag många som inte är kristna eller som hör till svenska kyrkan eller något annat trossamfund. Vi har också en lag som garanterar alla människor i landet religionsfrihet. Man får ha sin moské eller synagoga eller kapell eller bönehus, utan att andra får lägga sig i eller vara elaka mot någon som har en annan tro än den de har själva.

Är ni inlåsta?

Nej och ja! Alla låsanordningar finns på insidan av dörrarna och varje syster har en nyckel till ytterdörren och klostrets port. Det är ingen som låser in oss, det är vi själva som frivilligt låser om oss, dvs. frivilligt begränsar vårt område som vi fritt kan röra oss inom, det som kallas för klausuren. Klausuren är definierad i våra konstitutioner och innebär att vi inte lämnar vår tomt utan tillåtelse.

Varför får inte vi komma in i klostret och se oss omkring?

Därför att vi bor här, detta är vårt hem. Hur skulle det se ut härinne i klostret med flera tusen besökande varje år? Hur skulle det då gå med tystnaden, med ordningen …..och tänk på hur golvet skulle se ut! Nej, vi håller klostret för oss själva.

Får ni åka hem?

Ja, vart fjärde år, på familjebesök, en vecka. Men det är ingen semester, utan ett familjebesök.

Vem betalar resan? Det gör klostret.

Om ni reser med tåg, har ni andra kläder på er då? Nej. Vi har inga andra kläder än nunnedräkten. Och det fungerar oftast bra, för om vi reser kan det alltid finnas någon som vill prata med en syster. Vi är inte ute ofta, men de få gånger vi är det, finns det nästan alltid någon som behöver ett lyssnande öra.

Går ni på pilgrimsfärd?

Inte efter det att vi har kommit till klostret (utom i undantagsfall). Flera av oss har besökt olika heliga platser innan vi kom hit. Vi har respekt för alla religioner, och tolerans. Det finns ju i vårt land i dag många som inte är kristna eller som hör till svenska kyrkan eller något annat trossamfund. Vi har också en lag som garanterar alla människor i landet religiös frihet. Man får ha sin moské eller synagoga eller kapell eller bönehus, utan att andra får lägga sig i eller vara elaka mot någon som har en annan tro än den de har själva.